Man kan inte bara skapa vackra fotografier med en digitalkamera. Det kan också vara ett hjälpmedel till annat.
Tvärs över sjön i Dalarna hade vi ett sångsvansbo. Den ruvande svanen kunde ses med blotta ögat och med en handkikare syntes den så tydligt att den kunde skiljas från en knölsvan.
Men med kikaren såg jag också en annan ruvande fågel strax bredvid svanboet. Men vad var det för fågel? Det gick inte att avgöra det så jag tog ett foto med 300mmzoomen,Se översta bilden. Inte heller där syntes det, men med kamerans förstoringsknapp kunde bilden detaljgranskas och lomen framträdde tydligt.
Detta är inte något nytt för digitalkameran utan användes redan på den analoga mörkrumstiden.
I Antonionis film Blow-up från 1966 så upptäckte fotografen detaljer (ett lik) på fotot vid förstoringen i mörkrummet. Men det var så långt efteråt att liket var borta när han ville kolla upp det. I Hitchcocks klassiska "Fönstret år gården" från 1954 använder James Stewart sin telelins som kikare, men jag minns inte att han fotade och förstorade. Kanske var analoga mörkrum svåra att använda när man satt fast hemma i rullstol.
