Den historiska entrén
Var med en grupp ur fotoklubben i Filmstaden i Solna. Vad skulle vi fotografera?
Jag föreslog att målet skulle vara att i fotona visa den historiska platsen "själ" och historia. En lämplig utmaning.
Men det fick kraftiga protester. Enligt de protesterande så är Filmstaden "bara" ett geografiskt område som vilken stadsdel som helst.
Ett vanligt bostadsområde
Själv kände jag historiens vingslag när jag såg tallarna som varit med när Ingmar Bergman "eldade upp häxan" i Sjunde inseglet. Såg huset där Mary Pickford och Douglas Fairbanks låtit fotografera sig på sin Sverigeturne. För att inte tala om Lilla Ateljén där de klassiska stumfilmerna som Körkarlen (Utsedd till bästa svenska film genom tiderna av 100 filmvetare och kritiker i tidningen FLM) spelats in.
Lilla Ateljén. Glastaket från stumfilmstiden ersattes med mer ljuddämpande material när ljudfilmen kom.
Visst kan man utnyttja området för ren estetisk bildframställan utan tanke på platsens historik. Former och färger finns överallt, även här.
Form utan filmhistoria
Alla historiska husen är inte skönheter. Men de hade sin funktion. Det som behövdes då denna plats var centrum för svensk film under dess storhetstid innan ljudfilmen kom och försvårade exporten till ändra språkområden.
Kasematten för förvaring av brandfarlig nitratfilm. Notera takluckor och skiljeplåtar mellan de fyra förvaringsrummen. Allt för att minimera skadorna om/när filmen exploderade.
Men det kan bli finare färger och former på bilder från det nya.
Vad man vill med sitt fotograferande skiljer mellan olika fotografer. En del vill visa skönheten i vår värld. andra vill berätta platsens historia. För somliga är fotografens själ intressantast, andra tycker omvärlden som den är inspirerar mest. Det finns inget rätt eller fel idag när det gäller foto.
Ingmar Bergman ljussatt av naturen.
Det blev en Rembrandtljussättning med halva ansiktet och en triangel under ögat belyst.
Skulptur samtida med de nya bostadshusen men med historisk anknytning
