När man fotograferar gör man ett urval av vad man ser till sin bild. Sedan gör tekniken (val av objektiv, tid etc samt efterbehandling som beskärning, ljussättning, färginställning) sitt till för att få en bild. Det är inte verkligheten som syns på bilderna utan en del av verkligheten filtrerad genom mina subjektiva val av utsnitt och teknik.
Men om jag vill berätta något, antingen för andra personer eller för mig själv i framtiden, gäller det att jag har de bilder brättelsen kräver.
Jag har nu tittat på mina gamla dior från 70-talet, pappas gamla smalfilm från ännu tidigare och några skannade gamla dior från kompisar. Vilka bilder uppskattar jag mest nu efteråt och vilka uppskattade jag då?
Klart är att "vackra" naturbilder eller bilder på exotiska semestermål saknar värde nu efteråt. Vad jag vill se är hur vardagen såg ut och hur de människor jag umgicks med såg ut. Jag är mer intresserad av min köksinredning än av Eiffeltornet i motljus.Tyvärr så lade man då mer tid och film på det exotiska än det vardagliga.
Hur skall dessa tankar påverka vad jag fotograferar idag? Vad vill jag berätta nu och i framtiden?
Ibland fascineras jag av udda motiv eller udda vinklar på vanliga motiv. Man vill ju vara unik och konstnär !
Men skulle jag inte hellre satsa på att visa min vardag dvs det som är typiskt istället för det speciella?
Frimärkssamlare intresserar sig för feltryck, fågelkryssare jagar arter som navigerat fel men är det inte det normala som är intressant och berättar mest om världen?
I söndags var jag med fotoklubben på Långholmen. Hittade en festlig vinkel på en mastkran vilket gav ett udda foto. Men för mig är Långholmen förbundet med sin historia som fängelseö. En bild på den gamla fängelsebyggnaden med en stor stenmur ger en bättre bild av mina känslor kring ön än den vinklade bilden inuti en mastkran. Vilken bild får jag mest uppskattning för idag och i morgon? Vilken bild säger mest om mig och mina känslor? Vilken är mest "spegel" i klassificeringen "spegel -fönster" ?
Förklaring till spegel-fönster
Av alla "det finns två sorters fotografer"-indelningar så är John Szarkowskis trettio år gamla "Fönster och speglar" en av de mest användbara. I korthet: En fotograf som är ett "fönster" (window) intresserar sig för det som ligger utanför den egna personen och strävar mot en objektiv avbildning där motivet är centrum för intresset. "Speglar" (mirrors) är fotografer som eftersträvar det subjektiva och projicerar sina egna känslor och reflektioner på den färdiga bilden genom att använda ett starkt och uttrycksfullt formspråk.
Från Göran Segerholms blogg/podcast Bildradion November 2008 där han ser en tendens i fotostilar. Läs där vad tendensen är.
