Att skrämmas

Man skall skrämmas på Halloween. Men även utanför den traditionen kan man upplevas som skrämmande. Tex av djur, stora som små.
När jag var i mitt fritidshus under älgjakten (jag jagar inte) och gjorde mitt förmiddagskaffe i köket tittade jag ut genom fönstret. Simmande i sjön såg jag en stor älgko. Efter kameran, bytte till telezoomen och ut på altan. Det är 25 meter till stranden och älgen var väl 50 m bort. Den simmade mot grannens tomt, men svängde plötsligt och simmade rakt mot oss. Då blev jag så till mig att jag rusade ned till bryggan för att få en verklig närbild på älgen. Det var för mycket för älgkon som vände och simmade tillbaka till en ö på andra sidan sjön. Där gick den upp på land drygt 250m från oss.

Vad hade hänt om jag hållit huvudet kallt och stått kvar på altan? Hade hon klivit upp på tomten och jag fått ännu finare älgbilder?

Så är det vid djurfotografering. Hade en nötkråka (!) i äppelträdet i trädgården hemma i stan. Öppnade fönstret för att fota, men då flög den. Skulle naturligtvis först ha tagit en bild genom fönstret innan jag öppnade. Man lär sig alltid något, men det är första, och troligen sista, gången jag har nötkråka i trädgården.


Tänker på årets nobelpristagare i fysik som försöker komma förbi Heisenbergs teori om att man inte kan mäta på kvantnivå utan att påverka. Vilddjursfotografi kan lyckas med gömsle, kamouflage, tur och tålamod så där behövs ingen nobelpristagare :-)

För få eller för många

Jag tycker om att berätta om något jag upplevt med mina bilder. Jag klarar inte av det med en bild utan vill visa en hel serie bilder för att få med allt. Bildserierna lagrar jag i ett album i picasawebben så att någon intresserad skall kunna ta del av den. På min hemsida har jag ett uppslag "album" som innehåller hela berättelser som komplement till "bildsidan" med enskilda bilder utan sammanhang.

För några veckor sedan besökte jag Jädraås-Tallås Museijärnväg. Jag fascinerades dels av den gamla tekniken från början av förra seklet dels av det engagemang som dessa entusiaster lade ned på sina tåg och hela järnvägssystemet.  Detta vill jag naturligtvis visa för hela världen. Och det blev ett nytt album

Jädraås–Tallås_Järnväg

Men varje gång jag skall göra en bildserie så dyker två problem upp: För få och för många.
När jag skall välja ut bilder märker jag att jag saknar viktiga bilder. Ibland pga att alla bilder på det motivet är tekniskt misslyckade men vanligare så tog jag inte de bilderna. Detta trots att jag tog massor av bilder (ointressanta  och dubbletter). Det är en utmaning att på plats verkligen ta de bilder man senare vill ha för att få en helhet. För en amatör så är det ingen katastrof, men för ett proffs blir det ödesdigert. Tänk att vara bröllopsfotograf och missa de viktiga bilderna! 
Claes Grundsten skriver om detta att alltid ta rätt/bra foton på uppdrag i sin fotoblogg. 

Det andra problemet är att jag vill visa för många bilder. Jag vill ju visa ALLT! Men bildbetraktarna är oftast inte lika fascinerade  som jag och orkar inte mängder av bilder. Så jag måste stryka och ta bort bilder. Hur skall kunna ta bort de bilder som jag tycker berättar något väsentligt och som jag lagt ned så mycket i?
STRYK, STRYK, STRYK ! 

Porträtt

Vi har regelbundna besök av rådjur i trädgården. Inte populärt pga att deras matvanor och vår ambition med  blomrabatter inte passar ihop. Men för djurfotografering är det bra.
Tog en porträttbild på rådjursmamman medan hennes kid försåg sig bland vår grönska.
Vad är skillnaden mellan porträtt på djur och människor?
Hur lika är vi människor andra djur?

Försökte smälta samman två porträtt, ett på rådjuret och ett på en människa. Vad tycks om resultatet?

HDR och mera fixande

I februari skrev jag om mitt första försök med HDR (High Dynamic Range dvs stort dynamiskt omfång) .
Jag har sedan dess försökt med HDR på olika landskaps och naturbilder. Dessa försök har inte tillfört "detta något extra" till bilden som jag ser i andras HDR-bilder. Så det är inte så lätt och jag har mycket att lära.


Men som mitt första försök visade så finns det situationer då det inte går att ta en vanlig bild som visar allt, medan HDR kan klara av detta. Vid ett skansenbesök hittade jag en kärra i en port och utanför i solskenet fanns andra byggnader. Den vanliga bilden som ni ser nedan under texten lyckas inte få med huset i solskenet. Med HDR som ni ser ovan gick det bättre. Nu var det inte bara HDR utan jag fick trixa med Photoshop på flera sätt för att klara av det hela. Nu tycker jag att man tappar lite must i mellantonerna tex tunnan. Kanske är det priset man får betala eller så är det något jag måste lära mig att fixa.

Tillägg: Letade efter mer hjälp på nätet. Massor av tips finns. Moderskeppet har en HDR-introduktion tex. Bra för att komma igång med HDR med Photoshop.

Färg i sta'n

Det är inte bara naturen som har färg.
Gulsparvens gula fjädrar i förra bloggposten får här konkurrens av SL-reklamen på tunnelbanan. Men vackrast?

Solnedgång i skärgården

En kvällsutflykt med Enskede Fotoklubb till Stegsholm på Gålö.
Massor med blommor som vi fotograferade krypande på alla fyra.

Men i kvällssolen såg jag något gult lysa till högt upp i grönskan. Gulsparven är verkligen gul.

I en vik simmade ett tiotal (!) skäggdoppingar som nästan blev gula av den nedgående solen.

Kameran som hjälpmedel

Man kan inte bara skapa vackra fotografier med en digitalkamera. Det kan också vara ett hjälpmedel till annat.

Tvärs över sjön i Dalarna hade vi ett sångsvansbo. Den ruvande svanen kunde ses med blotta ögat och med en handkikare syntes den så tydligt att den kunde skiljas från en knölsvan.
Men med kikaren såg jag också en annan ruvande fågel strax bredvid svanboet. Men vad var det för fågel? Det gick inte att avgöra det så jag tog ett foto med 300mmzoomen,Se översta bilden. Inte heller där syntes det, men med kamerans förstoringsknapp kunde bilden detaljgranskas och lomen framträdde tydligt.

Detta är inte något nytt för digitalkameran utan användes redan på den analoga mörkrumstiden.
I Antonionis film Blow-up från 1966 så upptäckte fotografen detaljer (ett lik) på fotot vid förstoringen i mörkrummet. Men det var så långt efteråt att liket var borta när han ville kolla upp det. I Hitchcocks klassiska "Fönstret år gården" från 1954 använder James Stewart sin telelins som kikare, men jag minns inte att han fotade och förstorade. Kanske var analoga mörkrum svåra att använda när man satt fast hemma i rullstol.

Bild utan tanke

I inledningen till denna blogg skriver jag att bloggen skall innehålla mina bilder och tankar kring bilder. Men som ni ser så blir det bilder men mindre tankar om bilder. Varför?

När jag startade tänkte jag mig en dialog mellan mig och läsarna om bildtankar. Men jag har inte känslan av dialog när jag sitter ensam och skriver och ingen kommenterar. Det är samma situation som författare till tryckta böcker hade före Internet och kanske i viss mån fortfarande har. Vad är det som får författare att skriva bok efter bok? Det är nog ett fåtal av författarna som får en debatt eller ens kommentarer på kultursidorna. Skulle jag kunna ägna år åt att skriva en bok för att hoppas att åtminstone någon i framtiden skulle läsa den? Har Internet och interaktiva medier fått oss att alltid förvänta oss snabb respons på det skrivna?

Grodor och paddor

Våren innebär inte bara blommor som dyker upp och att flyttfåglarna (tex tidigare inläggs skrattmåsar) kommer tillbaka. Även kräldjuren får vårkänslor.

Försök se hur många grodor som här är inblandade i att producera rom (klicka på bilden så blir den större och tydligare). Honorna är de stora och hanarna de mindre.

Bentagen på bilden nedan verkar riktiga, men armtagen skulle inte godkännas i simskolan

Fler grodbilder hittar du här

Fåglar i miljö

Nästa steg i fågelfotandet är att försöka fånga fågeln i sin miljö. Här har jag lyckats plåta sångsvanar i Risshyttesjön vid mitt fritidshus i Dalarna. Nästan hela sjön var frusen med en vak kring en ö på andra sidan sjön. Men med telezoomen fick jag denna bild från verandan på huset. Avståndet är ca 310 m och jag vågade inte gå ut på isen för att komma närmare.

På strandängen bakom landade två tranor som trumpetade mitt på dagen.

Mera fåglar

Det är lättare att fota fåglar som står still eller rör sig i maklig takt än att fota dem i flykten. Men det är inte lätt att få till ett bra/intressant foto på sittande fågel. Så där finns mycket att lära.

Fler bilder på skrattmåsar hittar du här

Flygande fåglar

Har skaffat en telezoom på upp till 300 mm (motsvarar 480mm på fullformat).
Bl a vill jag pröva fågelfoto. Så nu har jag tränat på att fota flygande måsar. Måsar är stora och inte skygga så de är bra träningsobjekt. Och det krävs ordentlig träning för att hålla fokuspunkten på fågeln så bilden blir skarp. Skall man välja fokuspunkt eller låta kameran välja? Risken att tappa fokus mot risken att låsa på fel objekt.

När man fotar fågel och andra vilda djur så använder man nästan bara längsta brännvidden. Och zoomar har de inte bäste egenskaperna vid extremerna. Varför finns inte billiga fasta teleobjektiv? Vill man ha ett Canon 400 mm med bildstabilisering hamnar man på över 65 000:-och det dubbla om man vill ha den ljuskänsliga varianten. Sigma har bara zoomlinser med bildstabilisering över 150 mm.
Fotohandlaren (han som sålde billiga telezoomen till mig) förklarade att de som vill ha fasta objektiv vill ha kvalite och det kostar. Ingen marknad för billiga fasta tele alltså (men billiga/dåliga zoomar kan man kränga).

HDR

"Alla" snackar om HDR. Så jag måste prova det. Börjar med en extrem situation: Under en bro och ut mot starkt solsken. En bild för solskenet och en i dunklet. Tagen på fri hand och omfokuserat mellan tagningarna. För "riktiga" HDRbilder, som är mer än en tekniktest, skall man naturligtvis använda stativ och den inbyggda gafflingen (AEB på Cannonspråk).
Hopläggningen gjordes med automatiken i Photoshop direkt från rawbilderna.

Jag tycker det var så enkelt och blev så bra att jag kommer att prova fler gånger

Utvald bild

Fick en bild antagen vid årets första etapp av KM i fotoklubben. Från i år blir 1/4 av bilderna antagna dvs utvalda. Det känns roligt att få en bild antagen.

Men en sak irriterar. Förra året fick jag en bild antagen i två omgångar dvs med årets bild är tre bilder antagna. Och alla dessa tre antagna bilder var mitt tredjeval. Man får lämna in tre bilder. Alla tre gångerna har jag haft två bilder jag lagt ned mycket arbete både vid fototillfället och vid efterbehandlingen i datorn. När jag skulle lämna in de två bilderna har jag letat i datorn efter någon bild bara för att fylla upp till mitt tillåtna antal. Och det är alltid denna tredjebild som blivit antagen !

Har jag bara dåligt bildomdöme?
Eller är det så att når man jobbar med en bild och vill något med den så blir det konstlat? Ett tips till filmregissörer är "kill your darlings". Kanske gäller det även stillbildsfotografer?

Men jag skulle vilja lära mig mer om bilder och bildkonst så att jag bättre kunde förstå hur kritiker och domare bedömer bilder.

Skarpt och oskarpt

Med oskärpa kan man dölja bildelement men också låta betraktaren ana vad som finns. För att dölja sina avsikter (att både dölja och visa) kan fotografen lägga skärpan på något oviktigt. Men i denna bild har vattendropparna blivit så tydliga att de utgör huvudmotivet och järnvägsstationen som kan anas i bakgrunden försvinner nästan helt.
Bilden är tagen för länge sedan och den dök upp när jag letade efter oskarpa bilder. (Visst tar jag massor av oskarpa bilder men jag raderar alla så fort jag hinner.) Och när jag jobbade med denna bild så publicerade DN i sin söndagsbilaga 24/1 en bild på Klara Zimmergren av fotografen Fredrik Funck där han använt exakt samma teknik. Dock dominerar Klara i hans bild över vattendropparna.

Södra BB

Bilden på Södra BB i förra posten var inte tänkt som en "riktig" bild utan bara en liten not. Men även små noter skall förmedla vad den vill säga. Och lampan i fönstret tog över namnet "Stockholms Stads Barnbördshus".
Så dels har jag Photoshoppat den bilden och dels så kommer en bild på hela entrén här. Vad jag gjort är att "släcka ned lampan" och skärpa texten.

Vill man veta mer om "Södra BB" än hur porten ser ut kan man läsa Föreningen Södermalms webb

Söderpromenad

Tog en söndagspromenad på Söder med kameran. Hade tre mål för fotandet

1. En oskarp bild till fotoklubbens temagrupp
2. Ett motiv i två versioner. En fönsterversion och en spegelversion (enl Segeholm) till kursen Visuell kommunikation vid Jönköpings högskola
3. En svartvit bild till denna blogg

Hur gick det?
Som vanligt blev jag fascinerad av alla gamla vackra hus med vackra detaljer. Bl a gamla södra BB där jag föddes för många år sedan.



Jag fotade järnkonstruktioner kring Bellmansgatan och Mariahissen för att få snygga siluettbilder i svartvitt. Men när jag jobbade med bilderna på datorn var det ändå den röda färgen på huset som gjorde intryck.
Så varken oskärpa, fönster/spegel eller svartvitt denna gång :-)

Är tomten röd?

Och är naturen grön?


Rubriken och funderingen kommer från ett blogginlägg på Fotosidan.se
nämligen Färg är mesigt av Micke Borg. Han avslutar med

P.S. Sen om det kommer en rödfärgad gubben med en säck, så se till att mota Olle i grind. Tomten är grå, det va onda marknadskrafter från väst som fick in oss på en mesig färgglad tomte.

Två tankar slog mig när jag lade upp hemsidan/bloggen

1. Alla bilder är i färg
2. För layout och bakgrund vill jag bara ha grått (röda texter tillkom senare)

Visst blir man imponerad av svartvita bilder med fina gråskalor. Var på Dramaten igår och såg "Misantropen". Enda dekoren på scenen var ett jätteporträtt, hårt beskuret, av Celimene ( Livia Millhagen) målet för Alcestes uppvaktning. Naturligtvis var porträttet i svartvitt. Fotograf Mats Bäcker.

Varför denna fascination för svartvitt. Verkligheten är ju i färg?

Under min förra fotoperiod på 70-talet tog jag en del bilder i svartvitt. Orsaken var att det var enda möjligheten om man ville jobba i mörkrummet och påverka bilderna efter fotograferingen. Alternativet (för mig) var dia i färg.

Men idag tar min kamera bara färgbilder. Även om jag ställer in den på S/V så tas bilden i färg, bara visningen på displayen är i svartvitt.

Men det får bli en utmaning på det nya året att ta/framställa några svartvita (monokroma) bilder.