Tyiskt eller unikt?

 Vad skall man fotografera? Vilka bilder skall man spara? Vilka bilder vill du titta på om 50 år?

När man fotograferar gör man ett urval av vad man ser till sin bild. Sedan gör tekniken (val av objektiv, tid etc samt efterbehandling som beskärning, ljussättning, färginställning) sitt till för att få en bild. Det är inte verkligheten som syns på bilderna utan en del av verkligheten filtrerad genom mina subjektiva val av utsnitt och teknik.
Men om jag vill berätta något, antingen för andra personer eller för mig själv i framtiden, gäller det att jag har de bilder brättelsen kräver.

Jag har nu tittat på mina gamla dior från 70-talet, pappas gamla smalfilm från ännu tidigare och några skannade gamla dior från kompisar. Vilka bilder uppskattar jag mest nu efteråt och vilka uppskattade jag då?
Klart är att "vackra" naturbilder eller bilder på exotiska semestermål saknar värde nu efteråt. Vad jag vill se är hur vardagen såg ut och hur de människor jag umgicks med såg ut. Jag är mer intresserad av min köksinredning än av Eiffeltornet i motljus.Tyvärr så lade man då mer tid och film på det exotiska än det vardagliga.

Hur skall dessa tankar påverka vad jag fotograferar idag? Vad vill jag berätta nu och i framtiden?
Ibland fascineras jag av udda motiv eller udda vinklar på vanliga motiv. Man vill ju vara unik och konstnär !
Men skulle jag inte hellre satsa på att visa min vardag dvs det som är typiskt istället för det speciella?

Frimärkssamlare intresserar sig för feltryck, fågelkryssare jagar arter som navigerat fel men är det inte det normala som är intressant och berättar mest om världen?

I söndags var jag med fotoklubben på Långholmen. Hittade en festlig vinkel på en mastkran vilket gav ett udda foto. Men för mig är Långholmen förbundet med sin historia som fängelseö. En bild på den gamla fängelsebyggnaden med en stor stenmur ger en bättre bild av mina känslor kring ön än den vinklade bilden inuti en mastkran. Vilken bild får jag mest uppskattning för idag och i morgon? Vilken bild säger mest om mig och mina känslor? Vilken är mest "spegel" i klassificeringen "spegel -fönster" ?

Förklaring till spegel-fönster
Av alla "det finns två sorters fotografer"-indelningar så är John Szarkowskis trettio år gamla "Fönster och speglar" en av de mest användbara. I korthet: En fotograf som är ett "fönster" (window) intresserar sig för det som ligger utanför den egna personen och strävar mot en objektiv avbildning där motivet är centrum för intresset. "Speglar" (mirrors) är fotografer som eftersträvar det subjektiva och projicerar sina egna känslor och reflektioner på den färdiga bilden genom att använda ett starkt och uttrycksfullt formspråk. 
Från Göran Segerholms blogg/podcast Bildradion November 2008  där han ser en tendens i fotostilar. Läs där vad tendensen är.

Skärpa och Oskärpa

Vilken effekt kan man uppnå med att variera skärpan och oskärpan över bilden?
I studiecirkeln kring Michaels Freemans bok Med fotografens ögon, som jag deltar i, ville jag väcka frågan. Eller rättare sagt hade jag fått delkapitlet Skärpa på min lott.
Jag tog fram de fyra bilderna ovan, utgående från samma "original/negativ".

Tiden var knapp, delkapitlen var många, så någon diskussion om hur man använder skärpa blev det inte. Nu har du chans i kommentarsfältet!

Första bilden är som jag tog den, allt är "skarpt". Såväl björkar som svanar framträder.
Sedan "skakar" jag till skogen och stranden, svanarna blir då ännu skarpare.
Tredje bilden har även isen/vattnet blivit skakat men svanarna fortfarande skarpa i en suddig omgivning.
Sist allt omskakat som det ofta blir oavsiktligt.

Vill man istället framhäva björkstammarna får man ställa in skakningsfiltret i 90 grader. Och träden är nu betydligt smalare!

PS Om du vill se riktig skärpa klicka på bilderna så kommer de i "rätt" upplösning. Och mycket roligare att bläddra mellan bilderna! DS

Naturbild eller artbild

Bara en fågel

Visst njuter jag av naturen även om jag inte ser någon fågel. Och visst kan man njuta utan kamera.
Men projektet "mina fåglar" som jag berättade om i förra inlägget har skapat en lust att "fota fåglar". Hur kommer min upplevelse av naturen att förändras? Blir det bara kamerajakt på fågel? Eller är det så att mina sinnen skärps och motivationen att verkligen se fåglar kommer att öka mina naturupplevelser?

Var ute med en grupp naturfotografer från fotoklubben till Nyfors vid gränsen mellan Tyrestareservatet och civilisationen. Vad skulle jag fotografera? Skulle mitt huvudmotiv vara det forsande vattnet med snö och is med en liten fågel som representant för zoologin? Eller skulle jag försöka få en strömstare på bild så att den fyller ut hela bilden och så skarp och tydlig att den kan hjälpa till att artbestämma framtida fågelobservationer? Dvs skulle jag ta en naturbild eller en artbild?

Ingen fågel här

Scott Kelby skriver kring naturbilder i boken Digitalfotografi att man som fotograf måste kunna säga vad bilden föreställer. Om inte fotografen kan säga det så kommer inte betraktaren heller att inse vad bilden föreställer. Här håller jag helt med Kelby, som fotograf vill jag visa något och då bör jag kunna verbalisera vad jag vill visa. (Andra hävdar att det är betraktaren som gör bilden, fotografens avsikter är helt ointressanta.)

Så för varje bild skall jag kunna säga om det är fågeln eller forsen som är motivet. Eller..?

I www.fågelfotosm.se skall man rösta på "bästa" fågelbild. Skall det vara den som visar fågeln bäst eller den vackraste bilden? Jag har hört olika personer som resonerar olika här. Webbsidan för omröstningen säger att det är upp till den röstande vad han vill belöna.

Jag tycker om båda typerna av bilder och vill utveckla mig i båda genrer. När jag fått den perfekta artbilden av strömstare vill jag både skapa en naturbild med en strömstare och ta en artbild av en mer svårfångad fågel. Båda alternativen ser jag som en utveckling.
 

En fågel i en fors

Mina fåglar

bergfink

Jag har tittat på fåglar med kikare lite till och från sedan 1970-talet. Visst är det kul med alla olika arter som skiljer sig så i utseende. Men jag har aldrig fastnat för kryssandet, att se så många arter som möjligt. Visst är det kul om man "upptäcker" en ny art men att rusa iväg för att skåda någon stackars pippi som flugit fel har inte lockat mig. Det intressanta för mig är alla "normala" fåglar som finns omkring oss.

I fotoklubbens naturfotogrupp så försöker Rolf fota fåglar och han inspirerade mig till att börja "samla fågelbilder". Så nu har jag lagt upp en mapp i picasawebb/google+ där jag vill ha foton på ALLA fåglar. Jag siktar på två bilder av varje art. Två så att jag kan ha en som tillfredställer mitt ornitologiska intresse och en som tilltalar mig som fotograf i en fotoklubb. Eller också bara så att jag slipper välja mellan två bra bilder.

Jag började med att fota fågelmataren utanför fönstret och letade i arkivet och nu har jag kommit upp i 43 arter. Du kan se fågelmappen här: Mina fåglar

Bilderna ovan och nedan är bergfink resp blåmes fotade vid matningen vid Södra Tullingesjön den 2:a februari. Se mer bilder därifrån här.

Militärbron

När man byggde försvarsanläggningarna kring Stockholm vid första världskriget behövde man ta sig mellan bastioner på båda sidorna av Magelungen. Bron som då byggdes för militären mellan Farsta gård och Farstanäset kallades militärbron. Sedan dess är den ombyggd flera gånger och saknar helt betydelse för Stockholms försvar men kallas fortfarande militärbron.

Den 7:e januari då bilderna togs var det väldigt kallt och brons trädelar var täckta av rimfrost. Jag hade några dagar tidigare sett brons träverk stiga fram ur den snövita omgivningen, men när jag återkom för att fota var både snö och broverk grå. I Photoshop kan man fixa det mesta, men skall bilderna bli som det var vid fototillfället eller som den minnesbild som fick mig att återvända med kameran?

Råstasjön

Det har inte blivit några inlägg på ett tag tyvärr. Hade ambitionen att skriva djupa tankar om mina bilder men det blev ingen dialog med läsarna för det.
Men man kan använda bloggen för att publicera bilder utan djupare analyser eller problemformuleringar. Kanske jag kan bli flitigare då.

Börjar nya året med bilder från Råstasjön bredvid nya Friends Arena i Solna. Åkte dit den enda soliga dagen hittills detta år, fredagen 4/1, för att spana efter det övervintrade paret vattenrall. Och hittade dem med hjälp av andra ornitologer vid "röret" där rallen brukar hittas.
Vid sjön fanns det som vanligt många hägrar. Bl a en som satt och spanande/solade i inloppet till sjön.

Fortsatte sedan till Lötsjön alldeles bredvid. Där fotade jag denna gås. När man tittar på benfärgen inser man skillnaden mellan orange och skärt. Detta är alltså en grågås.

Att skrämmas

Man skall skrämmas på Halloween. Men även utanför den traditionen kan man upplevas som skrämmande. Tex av djur, stora som små.
När jag var i mitt fritidshus under älgjakten (jag jagar inte) och gjorde mitt förmiddagskaffe i köket tittade jag ut genom fönstret. Simmande i sjön såg jag en stor älgko. Efter kameran, bytte till telezoomen och ut på altan. Det är 25 meter till stranden och älgen var väl 50 m bort. Den simmade mot grannens tomt, men svängde plötsligt och simmade rakt mot oss. Då blev jag så till mig att jag rusade ned till bryggan för att få en verklig närbild på älgen. Det var för mycket för älgkon som vände och simmade tillbaka till en ö på andra sidan sjön. Där gick den upp på land drygt 250m från oss.

Vad hade hänt om jag hållit huvudet kallt och stått kvar på altan? Hade hon klivit upp på tomten och jag fått ännu finare älgbilder?

Så är det vid djurfotografering. Hade en nötkråka (!) i äppelträdet i trädgården hemma i stan. Öppnade fönstret för att fota, men då flög den. Skulle naturligtvis först ha tagit en bild genom fönstret innan jag öppnade. Man lär sig alltid något, men det är första, och troligen sista, gången jag har nötkråka i trädgården.


Tänker på årets nobelpristagare i fysik som försöker komma förbi Heisenbergs teori om att man inte kan mäta på kvantnivå utan att påverka. Vilddjursfotografi kan lyckas med gömsle, kamouflage, tur och tålamod så där behövs ingen nobelpristagare :-)