Rubriken och funderingen kommer från ett blogginlägg på Fotosidan.se
nämligen Färg är mesigt av Micke Borg. Han avslutar med
P.S. Sen om det kommer en rödfärgad gubben med en säck, så se till att mota Olle i grind. Tomten är grå, det va onda marknadskrafter från väst som fick in oss på en mesig färgglad tomte.Två tankar slog mig när jag lade upp hemsidan/bloggen
- Alla bilder är i färg
- För layout och bakgrund vill jag bara ha grått (röda texter tillkom senare)
Visst blir man imponerad av svartvita bilder med fina gråskalor. Var på Dramaten igår och såg "Misantropen". Enda dekoren på scenen var ett jätteporträtt, hårt beskuret, av Celimene ( Livia Millhagen) målet för Alcestes uppvaktning. Naturligtvis var porträttet i svartvitt. Fotograf Mats Bäcker.
Varför denna fascination för svartvitt. Verkligheten är ju i färg?
Under min förra fotoperiod på 70-talet tog jag en del bilder i svartvitt. Orsaken var att det var enda möjligheten om man ville jobba i mörkrummet och påverka bilderna efter fotograferingen. Alternativet (för mig) var dia i färg.
Men idag tar min kamera bara färgbilder. Även om jag ställer in den på S/V så tas bilden i färg, bara visningen på displayen är i svartvitt.
Men det får bli en utmaning på det nya året att ta/framställa några svartvita (monokroma) bilder.
Varför denna fascination för svartvitt. Tja för min del ligger den i att jag tycker det är så svårt. Just för att verkligheten är i färg. Jag tyker det är knepigt att se med monokroma ögon. Men jag tycker att om man lyckas kan bilden bli så mycket mer uttrycksfull än när den är i färg. Man kan inte "gömma" sig bakom färgen utan bilden måste, för att fungera vara väl genomtänkt och genomförd. Färgen kan dölja en del men det gör inte gråskalan.
SvaraRaderaSå gillar jag inte att vara tvungen att logga in på Googlekontot för att kommentera. Men det är nog bara som jag är lite kinkig.
SvaraRaderaÄndrat så att alla kan kommentera även utan ID. Bokstavsverifieringen är dock kvar
SvaraRadera/Hans